Psaltaren 114

1 När Israel lämnade Egypten, när Jakobs familj lämnade ett folk med ett främmande språk bakom sig, 2 då blev Juda hans heliga, Israel hans kungarike. 3 Havet såg detta och flydde [när de korsade Röda havet, 2 Mos 14:21]. Jordan vände tillbaka [när de korsade Jordanfloden, se Jos 3:13, 16]. 4 Bergen hoppade som baggar, höjderna som lamm. [Kan syfta på jordbävningen när Gud uppenbarade sig på berget Sinai, se 2 Mos 19:18-19.] 5 Hav, varför flydde du? Jordan, varför vek du undan? 6 Berg, varför hoppade ni som baggar, och ni höjder som lamm? [Genom dessa frågor förstärks nu slutsatsen som de leder fram till:] 7 Bäva inför (i närvaro av) Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt), du jord, bäva inför Jakobs Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden], 8 han som förvandlar (då förvandlade och fortfarande förvandlar) klippan till en vattenrik sjö, det hårda berget (hårdaste kisel) till en vattenkälla. [Refererar till händelserna i 2 Mos 17:6 och/eller 4 Mos 20:11, se också 5 Mos 8:15; Ps 78:15, 16, 20. Jesus är klippan och det levande vattnet, se Joh 4:10-14; 1 Kor 10:4.]