Psaltaren 113

1 Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)! Prisa (hebr. halal) Herren (Jahveh), ni hans tjänare, prisa Herrens (Jahvehs) namn. 2 Låt Herrens (Jahvehs) namn bli välsignat (prisat, låt oss böja oss inför honom), nu och för evigt! 3 Från solens uppgång (i öster – hebr. mizrach) till dess nedgång (“mot dess ingång”, dvs. i väster) [över hela jorden] ska Herrens (Jahvehs) namn prisas. 4 Herren (Jahveh) är högt över alla hednafolk, hans härlighet (ära, tyngd, dignitet; mättade gudsnärvaro) sträcker sig högt över himlen. 5 Vem kan jämföras med Herren (Jahveh), vår Gud (Elohim)? [Fram till och med vers 5a har Herrens personliga namn Jahveh nämnts sex gånger. Nu i psalmens centrala vers kommer crescendot där Gud omnämns den sjunde gången som “vår Gud” (hebr. Elohai). Talet sju står för fullkomlighet. Vers 6-9 beskriver nu vad Gud gör, men använder pronomet “han”.] Han som tronar så högt. 6 Han som böjer sig ner, för att se på himlen och jorden. 7 Han reser (lyfter) den fattige (ringe) ur stoftet, han reser (lyfter) den hjälplöse från dyngan (sophögen, platsen där avfall dumpades). 8 för att sätta honom bredvid furstar, tillsammans med sitt folks furstar. [1 Sam 2:8; Luk 1:52] 9 Han låter den ofruktsamma bo i hemmet, som lycklig mor till barn. [Barnlöshet var en stor skam, se 1 Sam 1:2-20.] Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!