Psaltaren 61

1 Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Till stränginstrument. Av (till) David. ______ 2 Hör mitt rop, Gud (Elohim), ge akt (lyssna uppmärksamt) på min bön. 3 Från jordens yttersta gräns ropar jag (höjer jag min röst i bön) till dig när mitt hjärta försvagas. Led mig till en klippa som är för hög för mig, 4 för du har blivit min tillflykt, ett starkt torn framför min fiendes ansikte. 5 Jag vill bo i ditt tält för evigt, jag vill ta min tillflykt i gömstället under dina vingar. Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] 6 För du, Gud (Elohim), har hört mina löften. Du har garanterat ett arv för dem som fruktar (vördar, respekterar) ditt namn. 7 Må du lägga dagar till kungens dagar (förlänga hans liv), låt hans år bli som många generationers. 8 Må han [kungen] sitta (leva, bo) inför Gud (Elohim) för evigt; låt nåd (kärleksfull omsorg) och sanning bevara honom. [Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.] 9 Så ska jag prisa ditt namn för evigt, dagligen ska jag fullgöra (infria) mina löften.