Psaltaren 129

1 En pilgrimssång (en vallfartsång; “en sång från/för dem som vandrar upp”). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.] ______ Hur ofta (mycket, många gånger) var de inte fientliga mot mig, ända från min ungdom, låt Israel nu säga: 2 Hur ofta (mycket, många gånger) var de inte fientliga mot mig, ända från min ungdom, men de har inte övervunnit mig. [Vistelsen i Egypten var Israels ungdom, se Hos 11:1.] 3 Plöjare har plöjt min rygg, de gjorde sina plogfåror långa. [Förlängde lidandet, även profetiskt om Jesus, vars rygg blev slagen.] 4 Herren (Jahveh) är rättfärdig, han har huggit av de ondas band (rep). [Ordet används om de remmar på plogens ok som fästes vid oxens hals, se Job 39:10.] 5 Må alla som hatar Sion [tempelberget i Jerusalem] drivas tillbaka i skam (vanära). 6 Låt dem bli som gräs på taken [Jes 37:27] som vissnar bort innan det [ens] kan ryckas bort, 7 en skördeman kan inte fylla sin hand med det, inte heller kan den som binder ihop kärvarna fylla sin kärve. 8 Ingen som går förbi ska säga [kunna ge en välsignelse under skördetiden]: “Herrens (Jahvehs) välsignelse över er! Vi välsignar dig i Herrens (Jahvehs) namn.” [Ett exempel är Boaz som hälsar skördearbetarna som sedan svarar, se Rut 2:4.]