Psaltaren 142

1 En vishetspsalm av David. En bön när han var i grottan . 2 Med hög röst ropar jag till Herren, med hög röst ber jag Herren om nåd. 3 Jag utgjuter mitt bekymmer för honom, berättar om min nöd för honom. 4 När min ande mattas i mig är du den som känner min stig. På vägen där jag går har de lagt snaror för mig. 5 Se på min högra sida, där finns ingen som känns vid mig. Jag har ingen tillflykt mer, ingen som frågar efter min själ. 6 Jag ropar till dig, Herre, jag säger: Du är min tillflykt, min lott i de levandes land. 7 Lyssna till mitt rop, för jag är i stor nöd. Rädda mig från mina förföljare, för de är starkare än jag. 8 För min själ ut ur fängelset, så att jag kan prisa ditt namn. De rättfärdiga ska samlas omkring mig när du visar din godhet mot mig.