Psaltaren 137

1 Vid Babels floder, där satt vi och grät när vi tänkte på Sion. 2 Där i pilträden hängde vi våra harpor, 3 för våra fångvaktare bad oss sjunga, våra plågare bad oss vara glada: “Sjung för oss en av Sions sånger!" 4 Hur kan vi sjunga Herrens sång i främmande land? 5 Glömmer jag dig, Jerusalem, då ska min högra hand glömma att spela. 6 Låt min tunga fastna i gommen om jag inte tänker på dig, om jag inte har Jerusalem som min högsta glädje. 7 Herre, tänk på Jerusalems dag då Edoms barn ropade: “Riv, riv ner ända till grunden!" 8 Dotter Babel, du fördärvade , lycklig är den som får ge dig för det du har gjort mot oss. 9 Lycklig är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.